Halvvättern 2018 – race report

Vilken dag! Solig och knappt någon vind! Kunde inte varit mer perfekt cykelväder.

Blev upphämtad 07.30 av Mathias och vi körde mot Motala för att möta upp Jenny inför Halvvättern 2018. Vi hade alla tre starttid 09.26 och kände att vi nog är ungefär lika starka alla tre vilket kan gynna oss i hela 150km. Det längsta någon av oss cyklat hittills.

Supertaggade innan startskottet för oss och cyklade på ren nyfikenhet och glädje fram till första depån (vi stannade inte). Det kändes hyfsat lätt från start men hade en svag svag känning i vänster hamstrings vilket kändes som om det kunde utvecklas till kramp. Så jag var väldigt uppmärksam från start och noga med hur de olika växlarna kändes. Jenny gick ut starkt så jag och Mathias höll oss lite bakom henne för vi tänkte att hon vill dra och vi vill spara på krafterna 🙂

Förbi första depån kom den omtalade Ombergs-backen. Ingen av oss hade trott att det var en så brant och lång backe! Jag halkade efter ganska mycket i början av backen vilket fick mina endorfiner och kämparglöd att kicka igång! Kom ikapp Jenny och Mathias i slutet av backen och sen kom den bästa delen på dela loppet tror jag! Slingrig väg lätt nerför i skugga! Jag älskar farten!

Väl ute på slätten igen växlade vi vem som drog, mestadels Jenny som fortfarande var ritkigt stark och stadig på de flacka partierna! Till nästa depå som vi också cyklade förbi. Här började det för mig bli något tungt mentalt… inte ens halvvägs och rak landsväg (jag gillar ju backar & nedför…). Kom förbi Boet vid 80km vilket kändes som en lättnad att vara mer än halvvägs men fortfarande tufft mentalt även om kroppen kändes helt ok och inte speciellt trött. Gillade när vi kom in på lite mer slingriga vägar, för mig gör det att tiden går fortare. Känningen i hamstrings var nog värst under denna delen fram till 100km. Här någonstans var också den läskigaste händesen för oss under loppet. En bil stod parkerad på vägen vi skulle cykla på och pratade med en cyklist (vägen var smal så nu fanns det kanske 1.5m marginal att cykla på max). Vi tyckte redan att det var väldigt dumt att stå parkerad där men då precis när jag och Jenny cyklade förbi (tillsammans med en ganska stor klunga efter) så öppnas bildörren mot oss! Alla skrev och som tur var klarade alla sig men blev så skärrad! En millisekund ifrån att jag eller Jenny eller någon annan skulle cyklat rakt in i dörren och det kunde gått riktigt illa!

En annan rolig sak var att i stort sätt från andra depån vid 50km nånting fram till 100km så drog jag och Jenny en hel hög med cyklister! De var ett gäng som låg och smög bakom oss hela vägen.. Jag började bli lite smått irriterad på dem men vid 100km depån så tackade han som låg längst fram för draget och sedan tog de ett stopp 😛

Här sa Mathias också att han behövde stanna för att fylla på så jag och Jenny fortsatte på egen hand. Här släppte det mentala ett snäpp för mig och kändes som om det inte var långt kvar så det var bara att köra!

Började dock bli orolig över att mitt vatten skulle ta slut så jag fick snåla på det trots att jag var riktigt torr i munnen och kände hur solen stekte på. Mellan 11-12 kändes det lite tyngre igen. Bestämde mig här för att ta en klunk (eller två) av vatten varje 5km när min klocka pep.

Det blev en liten motivator för mig att trampa snabbare. Ett gäng på 3 män cyklade om mig och ropade “kom igen” så jag tog det som en inbjudan och hakade på dem i kanske 10km. Här någonstans tror jag jag tappade Jenny som jag trodde låg bakom mig ett tag men vilket hon inte gjorde. Sedan stack två av det gänget ifrån och jag drog den tredje ett tag innan jag märkte att vi var ikapp de andra igen och jag drog om och iväg 🙂 Här med ca 30km kvar kände jag mig stark och glad (men törstig). Tiden gick ganska snabbt tack vare att det var cyklister att cykla förbi längst hela loppet eftersom alla hade så olika starttider.

Här var det bara att trampa på och räkna ner varje 5km. Med skylten Motala 5km så stod det några tjejer och sjöng “för vi har tagit halvvättern, fy fan vad vi är bra” så den melodin satte sig i huvudet ända in i mål.

Stolt och kändes riktigt bra i kroppen hela vägen! Hällde i mig 4 flaskor vatten på en gång och satte mig i gräset med Jenny och Mathias som rullade in strax efter mig. Alla under 5 timmar!

Kroppen kändes bra fram till kvällen, då började jag känna att min rygg var solbränd, skavsår i rumpan, ihopkurade axlar och huvudvärk av vätskebristen.

Men en lugn kväll med mat och vatten non-stop gjorde att jag vaknade upp oväntat fräsch dagen efter.

En lärdom: Ha med mig mer vatten om jag inte tänkt stanna vid någon depå. Inta någon energi-gel (som jag faktiskt hade med mig) kanske halvvägs för att kunna hålla glöden och tempot uppe halvvägs!

Men som sagt, superstolt över min längsta cykeltur hittills, att jag inte fick kramp, klarade oss utan punktering, utan att stanna en enda gång och en tid på 04:52:36!

Kram från Sofia

Advertisements

2 Replies to “Halvvättern 2018 – race report”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s