Å-stadsloppet 2018

Faktiskt bara mitt livs tredje halvmara, och första löploppet sedan efter min skada jag fick för 1 år och 7 månader sedan. Senast sprang jag vintermaratonet i Stockholm i november 2016. Senaste halvmaran var WHHV i Stockholm våren 2016.

Ganska spontan anmälan med bara någon veckas förberedelser. Tack Emma som kom med idén. Såklart så blev jag smått förkyld strax efter jag anmält mig och varit småkrasslig (aldrig riktigt brutit ut eller gått över). Så senaste två veckorna har varit halvbra träningsmässigt. Just idag på raceday vaknade jag också tyvärr men magont (troligen en blandning av mensont & nervositet). Så mina förväntningar på loppet tonades ner en aning, visste att jag absolut inte skulle persa då jag inte är i samma löpform som för 2 år sedan innan skadan, så tänkte jag skulle försöka njuta av omgivningen.

Vilket jag faktiskt gjorde, det var ett otroligt fint lopp runt ån och inne i stan i Örebro. Helt flackt vilket var bra för min skada. Vädret ska vi inte ens snacka om, helt perfekt med sol och 20 grader i mitten av oktober! Fina höstfärger överallt.

Men för att ta resan från början så blev jag upphämtad av Hanna, Rikard och Marcus strax innan 11. Plockade upp Emma på vägen och körde mot Örebro. Standarden med bananpannkaka i bilen som lunch 👍🏻 mådde inte alls bra i magen här innan så var nervös hur magen skulle klara 21 km!

 

Väl framme hämtade vi nummerlappar, stod i oerhört lång toakö och värmde upp lite vid starten. Blev iaf mer taggad här precis innan startskottet gick! Bestämde mig för att köra med lurar och lyssna på brorsans springlista på Spotify, då jag var rädd för att bli för uttråkad utan något att lyssna på. Bra beat i listan!

Ganska trångt första 3km och kollade på klockan då och då som visade 04.35 fart vilket jag ändå ansåg jag var nöjd med. Kilometrarna gick långsamt men det kändes ändå helt okej trots orolig mage. Efter ca 6 km eller något så ser jag pappa långt där framme. Hade ingen aning om att mina föräldrar skulle komma och heja! Springer närmare och ser både mamma & pappa. Jag blev så chockad och glad att jag fick tårar i ögonen! Sprang nog min snabbaste km efter det på lycko och kärleks-rus. Sedan lunkade jag på, hade som ett litet mål att ingen skulle springa om mig och siktade in mig på nästa km-skylt hela tiden.

 

Vid 7km vikte de som körde milen av och blev mentalt lite jobbigt när jag visste att resten av mitt gäng snart var i mål medans jag inte var halvvägs. De andra jag åkte med sprang alla milen inte halvmaran.

Kollade på klockan när den slog 10km och hade tiden 45:11, “synd att det inte var under 45, hade vart kul” tänkte jag haha. Men sedan kollade jag inte mer på klockan på hela loppet. Jobbade bara på att plocka ryggar och att inte känna mig för ansträngd.

I stort sett hela loppet gick längst ån och en liten tur i stan. Sista 6km var samma som första 6km så visste hur banan såg ut i slutet.

Efter 12 km blev det tungt mentalt, magen värre och benen började kännas tunga. Men försökte ändå hålla fart och ta ikapp den framför mig. Efter 15km kändes det skönt att det inte var så långt kvar och fick lite energi fram till km 18 där min musik dog! Magen var riktigt risig här och ville bara komma i mål, testade att sakta ner en aning men blev inte bättre så tänkte bäst att hålla i tempot så jag kommer i mål snabbare.

Försökte att inte tänka på irritationen av att musiken försvann utan här kämpade jag verkligen mot nästa km-skylt bara! Ökade lite sista km men hade inte så mkt mer att ge pga magen, det var främst den som hindrade mig kände jag.

Otrolig lättnad att springa in på upploppet som var inne i en idrottshall. Föll ihop efter målgång med oerhörd magkramp. Fick tiden 1:35:11. Nöjd med tiden efter dagens förutsättningar! Fick välkomnande av mitt härliga gäng jag åkte med samt mamma och pappa vid målet. Underbara vänner och familj!

 

Så med en snittid på 04.28, placering 8 av alla damer (tror det var 45st i tävlingsklass) så är jag glad trots enorm träningsvärk i hela benen och tyvärr känns skadan värre redan. Men hade ett vagt mål innan att jag skulle vara nöjd om jag sprang på en snittid under 04:30, vilket jag gjorde.

20181013_162531Lyckan att jag kunde springa en halvmara igen efter 1.5år av skada! Tacksamhet! Lycka! Motivation!

Har du något lopp på G i höst/vinter? Som vanligt sugen på mer lopp nu efter att den hemska känslan av att jag tagit ut mig försvunnit. 

Kram från Sofia

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s