Hur tar ni ett bakslag?

Känns som jag har otrolig otur, men det är väl för att negativa saker och händelser har en förmåga att ta upp större energi och tankeverkstad än det positiva som händer.

Ni som följt min blogg (eller Instagramkonto) ett tag vet om att jag brottats med en löparskada sedan mars 2017. Löpning är den träningsform som jag älskar mest av alla så denna skada tog väldigt hrd på mig. Måste dock säga att de första veckorna var tuffast, att gå från att springa ohindrat 3-4ggr/vecka till att sluta helt var tufft framförallt mentalt. Efter några veckor hade jag ändå vant mig vid nya vardagen utan löpning, även om det inte var lika tillfreds så gick det. Det blev ett år utan att jag tog ett löpsteg, hade dock hopp varje dag/vecka att skadan skulle vara tillräckligt bra imorgon.

Innan sommaren iår (2018) så var smärtan på en balanserad nivå och jag började inta löpningen i smygpart igen efter råd från sjukgymnast och läkare. Jag var så lycklig över mina 2-3km i i växlande gång och löpning i början men så ivrig till att kunna springa helt obegränsat och smärtfritt.

Stegringen av löpningen har ändå gått bra och varit under kontroll. Först med riktlinjer från sjukgymnasten och sedan nu efer sommaren av min nya triathlon coach. Jag har lyckats genomföra en Olympisk distans i triathlon och en halvmara utan att jag behövde dämpa min presnation eller att jag fick ondare efter. Den nivån duger absolut för mig även om jag inte får springa för snabba intervaller eller i backar, men det kan jag leva med om jag klarar av lopp som de!

Men PANG när lyckan till löpningen är tillbaka med ett bra upplägg av 3st löppass/vecka och utvecklingen är pågång så tycker någon högre upp att det går för bra.

I måndags hade jag intervaller på schemat.

Passet såg ut såhär:

Uppvärmning

1 x 3km i tröskelfart

1 min vila

1 x 2km tröskelfart

1 min vila

1 x 1km i tröskelfart

Nedjogg

När jag kom hem hade jag aningen ont i benen, vilket jag brukar få efter intervallpassen då jag tror min kropp ännu inte är van vid denna sorts pass 1gång/vecka. Jag får alltid träningsvärk efteråt. Så trodde även detta var bara träningsvärk. Sedan kände jag att det var en specifik punkt vid högt upp på hamstring så trodde jag sträckt mig. Efter ännu någon dag nu så har smärtan blivit värre, jag har såklart inte genomfört mina planerade löppass eller annat som gör ont och nu är mina symptom läskigt likt min gamla skada fast på andra sidan! Vad är detta? Varför? Vad har jag gjort fel? Vad är fel på min kropp? Det är tankar som kommer upp.

Har fått tid hos sjukgymnasten på måndag, men hoppas innerligt på snabb förbättring under helgen. Mentalt jobbigt med tron av ännu 1.5 år utan löpning och rehab om det är samma sorts skada…

Hur gör du när liknande bakslag inträffar? Hur håller du motivationen och dina mål vid liv? 

Löpning gör mig lycklig,

Kram från Sofia

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s