Att vara ovetande

Jag som älskar att planera och att ha kontroll. Nu vet jag i alla fall mer vad min skada är. Innan var jag ovetande även på den punkten. Men som sagt, fått mitt MR svar som jag skrivit om i tidigare inlägg och utöver en överansträngd sena så är det ruptur i muskeln och stressfraktur i nedre pubisbenet. Ingen rolig historia.

När jag pratade med ortopeden sa han att jag i stort sett kan glömma alla tävlingar i sommar då jag troligen inte kommer kunna börja springa förrns tidigast efter sommaren. Deprimerande. Men försöker se på det positivt och vad jag kan göra! Sedan träffade jag min sjukgymnast jag gått till några gånger som sa att det är helt omöjlig att säga hur lång läkningsprocessen tar, kan vara allt från 2 månader (har redan gått 2 månader för mig…) till över ett år beroende på hur mitt skelett läker osv.

Men då fick jag även lite förhoppningar om att jag kanske kan vara hyfsad fit for fight i slutet av sommaren! Eller i varje fall komma igång med löpningen i sommar.

Men detta att inte veta om jag kan fullfölja mina planer utan måste gå helt på känsla och låta tiden göra sitt är svårt för mig. Jag vill veta NÄR jag är hel igen. Men förstår också såklart att det inte är möjlig att ge mig ett datum och klockslag på det.

Men mitt första dilemma är om jag 1. ska sälja min startplats till Linköping sprint triathlon 16 juni eller om jag tror jag kan ta mig runt den (har inga tidsmål bara för skojs skull). 2. Ska jag skjuta fram min HIM Jönköping som går 7 juli till en HIM i Italien 22 september? Hur stor är chansen att jag kommer kunna springa en halvmara i september? Om inte det är möjligt tänkte jag simma och cykla i Jönköping som en bra träningsdag men bryta vid löpningen eftersom det ändå är så nära Linköping. Men känns lite onödigt att åka ända till Italien och veta att jag inte kommer fullfölja loppet… och då går pengarna (och träningsdagen i Jönköping) helt i sjön.

Hur hade du gjort om du var i min situation? 

cropped-dsc_0884

Vill så gärna springa och tävla igen! Bild från Västervik Olympiska triathlon 2018. 

Kram från Sofia

Advertisements

4 Replies to “Att vara ovetande”

  1. Lyssna på kroppen ((och sjukgymnasten))
    Det finns massor av tävlingar, men det finns bara en du… Och tro mig, du är väldigt viktig för oss alla, men viktigast för dig själv.
    Funkar det i Italien så är det grymt, men annars så är ju Jönköping fint… Det viktigaste är att du blir hel, känner dig fit och mår bra.
    Strunta i pengarna, det är en värdslig sak, det är bara retfullt, men inte viktigt i längden… Du tjänar nya.
    Var rädd om dig!
    Jösses vad jag saknar dig och dina cyckelpass varje fredag…
    Krya på dig!
    Kram/ Henrik
    Skickades från E-post för Windows 10
    ________________________________
    Från: Sofia Häger
    Skickat: Thursday, April 4, 2019 11:29:19 AM
    Till: henrik_khh@hotmail.com
    Ämne: [New post] Att vara ovetande
    Sofia Häger posted: “Jag som älskar att planera och att ha kontroll. Nu vet jag i alla fall mer vad min skada är. Innan var jag ovetande även på den punkten. Men som sagt, fått mitt MR svar som jag skrivit om i tidigare inlägg och utöver en överansträngd sena så är det ruptur”

    Like

  2. Hej Sofia!

    Hur hade jag tänkt och gjord…
    Väl Linköping är jo en sprint och där är löpningen viktigt och utbytet av bara sim och cykel ger nog inte så mycket. Hade sålt och droppat den och i stället tittat och hejat på alla (speciellt Gabriel). Jönköping hade jag definitivt kört 4 av 5 delar. Varför? Jo det går ej att sälja plattsen och att köra allt utom löpningen vill ge dig mycket erfaring och tips för att sen köra allt. Du vill då känna att det här kan jag och sen är det bara löpningen, din stärkaste gren gren när du är hel igen. Del 1 simningen ger dig massor av erfaring, att stå i fållan, starten, simningen. Menar du även bör satsa på lite rena öppen vatten simningar som Jönköping open water veckan innan. Lite lurigt blir det med T2. Den är ca 800 meter på kullersten. Spring förnall del inrte här med din skada. Klarar du av att gå här när alla andra springer förbi. Dig? Om inte glöm racet. Kräver som sagt att du tR det lungt här. Du kommer i kapp på cykel upp Husqvarna backarna sen. Cykling ger massor erfaring med tempocykel och langning av väska i fart som är bra att träna på. Och cyklingen är så underbar fin där. Du kommer att älska den. Sen avsluter du med cyklingen. Men jag hade fortsatt med T2 och bytat om till löp för att även träna på det moment. Men sen hade jag inte sprungit en meter. Frågan är om du blir frestat att fortsätta bara lite, sen lite till etc. Då är det bättra att bara sluta med cykel.

    1/2 Ironman till hösten hade jag definitivt väntat att anmäla mig till jag hade vetat att jeg var redo. Jobbigt att anmäla sig nu och sen avanmäla sig.
    Bättre att vara redo och sen leta vad man kan vara med på, det blir jo positivt i stället för att bli besiviken.

    Fokusera på det du kan göra nu, sim och cykel och få lite erfaring med tävlingsmomenten i Jönköpping.

    Like

    1. Tack för ditt svar Rune, det låter mycket sunt. Jag ska avvakta tills mitten av maj då jag måste bestämma mig om Jönköping om jag vill flytta fram den till Italien i september istället men jag lutar nog åt som du säger att ta Jönköping som ett träningspass.

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s