About me

27 år, bor i Linköping med min sambo Niklas och jobbar heltid som Business Coordinator på Sectra. Jag har tränat mycket hela mitt liv, höll på i många år med både fotboll och tennis. Satsade på tennisen och spelade på University of Oregon i division 1 i USA i 4 år fram tills våren 2015 då jag flyttade hem till Sverige igen. Var som bäst rankad 3a i Sverige i min ålder och nummer 19 i dubbel i USA’s collegeranking.

När jag flyttade hem släppte jag tennisen (efter mycket skador och lite brist på motivation) samtidigt som jag började jobba heltid och fick upp intresset mer och mer för löpning och längre distanser, där jag fann min nya glädje. Har sprungit två halvmaraton med bästa tiden på WHHM (1:30) och ett maraton, Vintermaraton i Stockholm (3:41). Blev tyvärr skadad av löpningen i mars 2017 och har sedan dess inte kunnat springa alls. Förän nu sommaren 2018 då jag kommit igång igen och får balansera och anpassa löpträningen efter hur skadan känns vecka till vecka.

Skadan har fått mig att tänka om och börjat dels cykla landsvägscykel ute, blivit spinninginstruktör på World Class samt börjat lära mig crawla. Därav mitt nya fokus och mål med triathlon. Jag har varit mycket skadedrabbat sedan jag började med mer löpning och behöver hitta en bra balans där jag håller mig hel men fortfarande kan prestera. Jag vill testa på mer och mer triathlon och har nu som mål att genomföra en medeldistans när kroppen är hel och jag kan prestera det bästa jag kan och hoppas att kunna göra bra resultat innan jag tar mig an en hel ironman kanske år 2021 eller 2022!

Jag har varit med om en hel del svackor och skador under min tenniskarriär och lärt mig den hårda vägen vikten av varierad träning, återhämtning och att allt runtomkring i vardagen spelar stor roll till hur kroppen presterar och reagerar.

Strax innan och under tennisgymnasiet satte jag mycket press på mig själv på olika håll, vilket resulterade i ett kontrollbehov och utvecklingen av något s.k. ortorexi. Levde i den mörka värld länge och allt vad det innebar i 2-3 år innan det syntes tydligt på mig och gick ut för mycket över vardagen och mina nära och kära. Fick då träningsförbud och ständiga läkarbesök. Det som gjorde att jag kom ur den värsta perioden och gick upp till normalvikt igen var min passion för tennisen. Min kärlek för träning har varit både fällan och min räddning. Många hjärnspöken kommer fram än idag (även om de blir mindre och mindre) men det viktiga är då att inte lyssna på dem, vilket jag lärt mig. Vill ni höra mer om min bakgrund kring ortorexi, tillfrisknande, hur jag ser på det idag eller bolla tankar så är det bara att kontakta mig!

Nu är träningsglädje, utmaningar och välmående min drivkraft!

Advertisements