Jag tyckte att skadan började kännas bättre, om än absolut inte nära bra då jag fortfarande kände lite när jag gick vanligt. Fick förhoppningar om sensommaren. Tillsammans med vårsolen gav det mig motivation och energi.
Men det var inte många dagar jag fick leva på hoppet innan ett bakslag kom. Efter det långa cykelpasset på långfredagen med en stor grupp på ca 20 personer så blev smärtan värre och det har hållit i sig sedan dess. Det passet var alldeles för mycket backar för vad min skada klarade av, jag fick inte ondare under tiden utan det kom efteråt. Även om jag visste att backar inte är det bästa cyklade jag i en stor grupp och kunde inte styra fart och väg själv.
Var det träningspasset värt det?
Jag vet inte, det var roligt och jag slog distansrekord på cykeln, 5h och 15mil. Men eftersom det nu snart en vecka senare inte blivit som det var innan börjar jag bli lite nere.
Fokus framåt blir att vara FÖRSIKTIGARE med cykelpassen. Styra själv vart jag cyklar. Undvika för mycket backar, för tunga växlar och att trycka på för mycket. Kunde jag styra vind vore även det bra 😉
Så min fråga till er läsare som jag även slängde ut på min Instagram (@sofiahager). Hur hanterar ni långtidsskador/bakslag mentalt?
Kram från Sofia