Jönköping Open Water 2019 – Race Report

Alltså detta med öppet vatten simning som tävling. Inte riktigt min grej. 

Som en del av triathlon ser jag absolut charmen i simning och det äventyrliga och härliga med att simma utomhus i öppet vatten. Men simningen som hela arrangemanget har jag lite svårt för.

Både jag och min sambo genomförde i lördags Jönköping OW. De hade tre distanser att välja på (600m, 1400m och 2800m). Niklas valde 1400m och jag 2800m. Det var en strålande fin dag i Jönköping och Niklas startade före mig vid 11.00 och gjorde ett riktigt bra lopp med tanke på att han inte alls har simmat mycket och bara haft på sig sin våtdräkt två gånger innan. Stolt över honom!

Jag hoppade i för start 12.30 och hade inte alls samma pirr i magen som jag vanligtvis har innan tävling. Lite pirr men inte alls i närheten. Kändes mer som jag skulle genomföra ett roligare och längre träningspass.

Det är säkert lite därför jag också tycker det är så svårt med öppet vatten. Jag kan inte se några siffror på hur fort jag simmar under tiden, jag ser knappt några medtävlande runt om mig och ser knappt vart jag ska eftersom det är svårt att se så långt fram vid navigeringen. Eftersom det även var elitsimmare med i min klass så satte jag målen att 1. inte bli varvad (det var en två varvs bana) och 2. att inte komma sist (det var inte så många anmälda).

Jag simmade på i mitt tempo, vet knappt om jag försökte ta i, men vågade nog inte komma ur min bekvämlighetszon eftersom det var så lång distans. Svårt att navigera och var rädd att jag simmade helt fel ibland (min klocka visade sedan 100m extra så var nog inte helt rakaste vägen). Annars var det en härlig simtur förutom när jag hamnade mellan två män som andades utåt så de såg inte att de klämde mig i mitten. Fick stanna, ta några bröstsimtag och flytta mig åt sidan. Men en tävling ska ju inte heller vara härlig?

Jag försökte spurta lite kanske sista 300m, men så svårt. Vet inte om jag blev snabbare eller om jag bara tog i mer haha.

Men summasumarum, ett fint arrangemang, bra att få simma sträckan inför helgens HIM och jag genomförde loppet även om jag önskat jag skulle vara lite snabbare.

Hur känner du för öppet vatten tävlingar? Några tips till mig? 

Något jag däremot var väldigt bekväm med var min utrustning. Bästa bikinin och simglasögonen från Freker. In och shoppa med 10% rabatt vid användning av koden “SofiaH”.

Sedan åkte vi med Tanja tillbaka till Linköping som stannade på besök över helgen. Så trevligt med träningssällskap.

Kram från Sofia

Advertisements

Sommen Runt 2019 – Race Report

Mitt första lopp i klunga och tillsammans med Niklas. Vi körde båda med NocOut som ska köra sub-10 på Vätternrundan (VR).

Vi var 20pers i gruppen så vi delade upp oss i två klungor á 10 personer. Ett väldigt lagom antal tycker jag! Önskar att vi blir kanske 12-14 personer på VR.

Vi var på plats ca 1h innan start. 09.15 var det NocOut fotografering.

Det var aningen kallt innan start men jag försökte vara tuff och ville starta i kortärmat för jag visste att det skulle bli varmare och soligt en bit in i loppet. Starten gick 09.44 och vi cyklade fel direkt haha! Så vi virraderunt 1.5km extra innan vi var ute på rätt bana.

Det kändes riktigt bra från start, en bekväm och samspelt klunga trots backar och att just dessa 10 personer inte kört ihop innan.

Stannade vid första depån 5min efter ca 50km. Efter detta stopp började jag känna att jag får kämpa för att hålla fart i alla uppförsbackar, men så fort jag återhämtat mig och det var platt eller nerför tror jag att jag var en av de starkaste i gruppen.

Undrar hur jag ska kunna träna upp min styrka i backarna trots min skada då jag helst inte ska cykla uppför/trycka på eller träna benen tungt på gymet. Kanske bara får acceptera att jag får ta i lite extra då.

Mellan första och andra depån som var vid 90km flöt det också på bra. Här fick vi träna på omkörningar vilket var välbehövligt och bra.

Andra depåstoppet kände inte jag ens var nödvändigt (för jag behövde inte gå på toa). Men vi stannade 6-7min för alla som ville. Sedan rullade vi ut mot mål.

Här började jag känna mig starkare och starkare. Det händer alltid något med mig när jag närmar mig mål. Så sista biten gick fort och lätt.

Vi rullade i mål på 3h 55min och då med en liten felkörning. Snittade 32km/h om man inte räknar med stoppen (då blev det 30.8km/h).

Jag är väldigt glad att jag valde att vara med. Vi fick fantastiskt fint väder trots lite kallt i starten och blåsigt. Klungkörningen kändes säker och stabil hela vägen. Detta pass gjorde mig absolut mer bekväm med tankarna på VR!

Alltid kul att bättra på cykelbrännan också 😉

Känns också väldigt bra att jag inte alls fick ont i rumpan eller nacken och kände aldrig att jag tog slut på energi. Hade med mig en geloch sedan en vattenflaska och en flaska med koffein, salt och mineraler. Detta räckte fint hela vägen och gelen behövde jag inte ta. Nu efter loppet känner jag bara lite träningsvärk i sätesmusklerna men är pigg och glad!

Kram från Sofia

Att gå en halvmara?

Jag har bestämt mig…tror jag. Att inte flytta min Jönköping HIM till en utlandstävling senare iår pga att det är svårt att avgöra om min skada verkligen kommer vara tillräckligt bra då.

Så jag kommer att stå på startlinjen i Jönköping. Dock för att simma och cykla så bra jag kan för att sedan gå sträckan in i mål. Min första tanke var att bryta efter cyklingen MEN jag har faktiskt inte ont när jag går längre och jag vill ju så gärna få medaljen och på något sätt förtjäna ryggsäcken man får.

Bilder från veckan som gått. Korta intervaller på spinningcykeln i lördags och distanspass ute på tempon igår, onsdag.

Jag har räknat lite på det och gör jag en hyfsat bra simning och cykel så borde jag klara att gå en halvmara innan cut-off tiden.

Kommer kanske inte bli så roligt att promenixa 21.2km i en tävling när alla andra springer om. Men det ska bli en upplevelse i sig.

Ska du köra Jönköping HIM?

Kram från Sofia

Veckans träningslista v.18

29/4 – 5/5 2019

VECKANS BÄSTA PASS

Om ett motionslopp räknas som träning så utan tvekan Tåkern runt med Katarina. Ett 67km cykellopp som vi körde i onsdags.

VECKAN TRÄNINGSKOMPIS

Katarina under Tåkern runt! Även om jag drog hela loppet skulle jag inte klarat hålla tempot och glädjen uppe utan Katarinas pepp precis bakom!

VECKANS MEST UTMANANDE PASS

Även detta Tåkern runt. Läs min race report HÄR.

VECKANS TRÄNINGSLÅT/PODD

Coltings nakna sanning – Avsnitt 213.

VECKANS MOTGÅNG

Att mitt cykelpass på fredagen som jag såg fram emot var tufft och jobbigt redan från start. Vet inte varför, hade ont i nacken från start, bara sega negativa tankar. Irriterad när jag kom hem.. men det gick snabbt över med en lugn kväll med Niklas och även min pappa som kom för att hjälpa till att renovera i nya lägenheten över helgen.

VECKANS REFLEKTION

Ibland går det bra och ibland mindre bra, sånt är livet.

VECKANS ”HELL YEAH”

Äntligen ett lopp igen! Fick sån energikick av att ha nummerlapp på mig i onsdags!

EXTRA FOKUS FÖR KOMMANDE VECKA

Att köra mina rehabövningar varje dag! Kommer bli svårt att hålla i men det är ambitionen.

Kram från Sofia

Tåkern Runt 2019 – Race Report

Vad jag älskar att tävla!

Även om detta var ett motionslopp där det varken fanns tidtagning eller placering så ger det en speciell känsla med nummerlappen på.

Tåkern runt är ett cykellopp på 67km. Många klungor som kör men även personer som kör ensamma eller i par.

Jag Och Katarina valde att vi ville köra detta lopp ihop som en test för att träna på hur mycket vi kan trycka på under ca 2h. Vår plan från början var att dra och trycka på 5 min var och varva det hela loppet.

För att ta det från början, vädret såg ganska osäkert ut. Hade regnat under morgonen och när vi var på plats 30min innan start hängde regnet i luften. Precis innan start, typiskt, kom spöregnet. Höll i sig kanske en kvart så blev lagom leriga av det och sedan var det uppehåll resten av loppet. Dock aningen mer vind än vad alla väderappar hade sagt.

Lite småstökigt i starten som jag förstått nu att det ofta är i cykelrace innan alla kommit in i sin rätta fart. Vi låg bakom några och körde om några om vartannat första milen. Fastnade med två andra som verkade hålla samma bra fart men efter ett tag ville de sakta ner så då drog vi iväg, Katarina och jag.

Jag tryckte på och Katarina hängde på. Benen kändes bra och hittade en högre puls som jag blev bekväm med. När Katarina säger något i stil med “detta är aningen tufft för mig men kan du fortsätta trycka på så gör det” så blev det så att jag låg kvar och drog, jag kände mig stark. Speciellt med en härlig pepp-maskin (Katarina) på rull bakom mig.

Första halvan av loppet var det motvind men låg ändå runt 29-30km/h. Kändes riktigt bra.

Såsmåningom fick vi lite medvind vilket bara fick mig att börja le. Underbart när vinden viner och det finns krafter kvar. Kom ikapp lite olika par som vi tryckte ifrån. Nöjda och starka.

Många peppande ord från Katarina under loppet såsom något i stil med:

“Ska du vägga är detta ett perfekt lopp att träna det på, kör på!”

“Du är grymt stark”

“Så stark, vilka cykelben!”

“Du är en jäkla köttkvarn”

Så himla roligt och bekvämt att träna med Katarina. Vi känner varandra och vet hur vi kan tolka hur den andra agerar eller säger. Som tex när jag frågar om hon orkar om jag ökar och hon svarar “Jag vet inte men det kanske jag gör” Vilket jag vet att jag själv skulle svarat ungefär likadant och vet då att det finns mer att ge. Så är det inte ett nej är det ett ja och det gick ju!

Det enda jobbiga var när jag med ca 5km kvar börjar ana en krampkänning i höger vad. Men det är så nära. Trycker inte på riktigt lika mycket men försöker balansera foten lite annorlunda på pedalen för att inte trigga de trötta musklerna lika mycket. Det gick ändå in i mål.

Min cykeldator visade 68.72km på 2:00:34. Snitthastighet på 33.75km/h. Jag och Katarina är ett så grymt team. Vill köra ett nytt lopp redan nu!

Nöjd med dagens insatts.

Dock det jobbigaste var efter loppet. Vi letade efter Katarinas Rasmus som varit vår chaufför dit och som stack iväg före oss så vi antog att han redan var i mål. Vi hittade honom inte någonstans, inte vid fikat, inte vid mål, inte vid bilen och inte i omklädningsrummet. Vad funktionärer ringa bilen som ligger sist och plockar upp folk, ingen Rasmus där heller.

Efter ett bra tag när vi börjat bli riktigt oroliga ringer han mig på Facebook (Katarina hade inte med sin mobil och jag hade inte hans nummer) han hade kört vise… Och var uppe i 100km stackarn. Men han trodde han var nära mål nu. Så vi stod och frös i ca 2h vilket var det jobbigaste idag, frusen in i skelettet, och Rasmus hade ju bilnyckeln. Som tur var fick jag låna tröja och byxor av snälla Carl-Adam som också körde loppet, men hjälpte inte mycket.

Men, en guldmedalj till Rasmus som kom i mål sist men körde absolut längst av alla! Och så mycket bättre sent än aldrig.

Så nu skönt med första loppet avklarat och får se hur skadan mår imorgon och vad jag kan hitta på härnäst 🙂

Kram från Sofia

Träningsläger 30k påskhelgen 2019

Påskhelgen startades på ett ypperligt sätt med en resa till Skövde för några dagars träningsläger med flera som min coach Stefhan coachar och 30k. Kul och inspirerande att få träna tillsammans med en grupp likasinnade och på annan plats än i Linköping.

Såklart också underbart att bli bortskämd med mat, husrum, skjuts osv av mina underbara föräldrar som allt ställer upp och supportrar mig.

Lägret höll egentligen på hela påskhelgen ända tills måndagen men jag valde att vara med onsdag eftermiddag, torsdag och fredag för att sedan åka tillbaka till Linköping lördagsmorgon.

Onsdagseftermiddagen bestod av ett simpass, blev totalt 4000m med teknik och en huvudserie på 6 x 400m. Testade på lite drafting / “att ligga på fötter” här vilket var kul!

Torsdagen började med ett simpass på 4200m i grupp, ovant att “ligga på fötter” med så många som är ganska ojämna i fart och köra intervaller, men en erfarenhet rikare nu iaf. Sedan blev det ett cykelpass på 4h med Anna. Resterande hade löpintervaller på schemat. Anna är inte heller bekant med områdena i Skövde så vi chansade lite om blev att vi körde en väg och vände fram och tillbaka två gånger. Men det gick bra ändå och vilket fantastiskt väder vi fick! 17-18 grader och sol! Passet var väldigt lugnt med inslag av 3 x20 min fartökning. Svårt tycker jag att komma upp i puls utan att benen där eller att vägen/trafiken stör under intervallerna med cykling utomhus. Hur gör ni för att få till intervallerna smidigast? 

Fredagen bestod av långpass på cykeln, även här strålande väder. Start 08 och vi var ett gäng på runt 20 triathleter i olika nivåer som nu skulle cykla 5h tillsammans. Det var ganska mycket upp och ner (bl.a. uppför Kinnekulle) som jag inte riktigt var beredd på och min skada blev värre efter detta. Men bortsett från det så var det kul och här ännu flera erfarenheter rikare. Att cykla med så många i grupp (jag la mig sist i stort sett hela passet för att orka med), att vara ute så länge och på vägar jag inte kände till. Kul!

De andra hade även löpning efter långpasset på cykeln för att känna på “run of the bike” men jag fick såklart avstå.

Nöjd med träningspassen under lägret och nu är jag hemma i Linköping och fortsätter cykla i det fina vädret!

Kram från Sofia

Frihetskänsla!

Förutom att det fortfarande är lite vingligt och nervöst att sitta i tempoställning så kändes det redan mycket bekvämare på andra uteturen igår!

Hade härliga Erika som sällskap igår.

känner stor skillnad i hur jag tar vinden med att cykla på tempon i jämförelse med racern, precis som det ska vara antar jag?

På något sätt kände jag mig mindre, snabbare och smidigare. Kom på mig själv att jag “log i smyg” flera gånger under gårdagens 60km tur i vårsolen. Speciellt i nerförsbackarna. Känslan att man lever!

Nu är målet att komma ut så mycket som möjligt, både på racern inför Vätternrundan och på tempon inför Jönköping och bli mer van och orädd där.

Känner du stor skillnad mellan tempo och racern?

Kram från Sofia